Varför kalibrera K-faktorn i beräkningar av plåtböjning?
K-faktorn är ett oberoende värde som beskriver hur en plåtböj böjs/rätas ut under ett brett utbud av geometriska parametrar. Det är också ett oberoende värde som används för att beräkna böjekompensation (BA) under många olika förhållanden, såsom materialtjocklek, böjradie/böjvinkel, etc. Figur 4 och 5 ger en djupare förståelse av den detaljerade definitionen av K-faktorn.
Inom materialtjockleken på en plåtdel finns ett neutralt lager eller en neutral axel. Detta neutrala lager, beläget i böjzonen, sträcks inte och komprimeras inte heller. Detta är den enda delen av plåten som inte deformeras vid böjning. Detta visas i figurerna 4 och 5 som gränsen mellan de rosa och blåa områdena. Under böjprocessen komprimeras det rosa området, medan det blåa området sträcks. Om det neutrala lagret inte deformeras, är längden på bågen i det neutrala lagret i böjzonen densamma både i den böjda och den utvecklade tillståndet. Därför bör BA (böjkompensation) vara lika med längden på bågen i det neutrala lagret i böjzonen för plåtdelen. Denna båge visas i grönt i figur 4. Placeringen av det neutrala lagret beror på specifika materialegenskaper, såsom seghet. Antag att det neutrala lagret befinner sig på ett avstånd "t" från ytan, vilket innebär att djupet t mäts från ytan på plåtdelen in i plåttjockleken. Radien för bågen i det neutrala lagret kan därför uttryckas som (R + t). Med detta uttryck och böjvinkeln kan längden på bågen i det neutrala lagret (BA) uttryckas som:
BA = Pi**(R+T)A/180
För att förenkla definitionen av den neutrala lagret i plåt och göra den tillämplig på alla materialtjocklekar införs begreppet K-faktor. Den specifika definitionen är: K-faktor är förhållandet mellan tjockleken på den neutrala lagret i plåt till den totala tjockleken på plåtdelen, det vill säga:
K = t/T
Därmed kommer värdet på K alltid ligga mellan 0 och 1. En K-faktor på 0,25 innebär att den neutrala lagret ligger vid 25 % av plåtmaterialets tjocklek. På samma sätt innebär ett värde på 0,5 att den neutrala lagret ligger vid 50 % av den totala tjockleken, och så vidare. Genom att kombinera de två ovanstående ekvationerna kan vi få följande ekvation (8):
BA = Pi(R+K*T)A/180 (8)
Flertalet av dessa värden, såsom A, R och T, bestäms av den faktiska geometrin. Så tillbaka till den ursprungliga frågan: var kommer K-faktorn ifrån? Ännu en gång kommer svaret från samma gamla källor: leverantörer av plåtmaterial, testdata, erfarenhet, handböcker och så vidare. I vissa fall kan det givna värdet emellertid vara ett annat än det uppenbara K-värdet, eller kanske inte helt uttryckt i formen av ekvation (8). Oavsett om uttrycket inte är exakt detsamma kan vi alltid hitta ett samband mellan dem.
Vid beräkning av plåtbetsning justerar vi ofta K-faktorn. Varför behöver vi då justera K-faktorn? Eftersom avdraget för böjningar i vinklar andra än 90 grader i SW endast kan beräknas genom att mata in flera avdragsvärden, vilket är mycket besvärligt. För att undvika teknikerns behov av att ange avdragsvärden för icke-90-graders böjningar används istället K-faktorn. Hur kan man då korrekt bestämma K-faktorn för olika plåttjocklekar? Detta kräver justering. Följande analys visar hur denna justering görs:
1. Det första steget är att fastställa det faktiska avdragsvärdet för olika plåttjocklekar. Till exempel är avdragsvärdet vid användning av ett 6-gångars knivverktyg för en 1,5 mm tjock järnplåt 2,5 mm.
2. Det andra steget är att avlusnings-K i SW. När du ritar plåt, sätt alltid inre radie (R) till 0,1 för avlusning. Eftersom K-värdet skiljer sig åt beroende på olika inre R, bör du vara uppmärksam på detta. Sätt därför enhetligt inre R till 0,1 vid avlusning. Sedan frågar vissa, om det efter avlusning inte är 0,1, blir det då meningslöst? I så fall, om det inte är 0,1, måste du ändra det till 0,1 och vecka ut det.
3. I det tredje steget av avlusning böjs en 10*10 platta med en tjocklek på 1,5 i SW med en R på 0,1 i en 90-gradig vinkel. Böjningsavdraget sätts till 2,5, och den resulterande upprivna längden blir 17,5 mm.
4. Det fjärde steget är att ändra böjningsavdraget till K-faktor. Ställ först in ett ungefärligt värde, till exempel 0,3. Den upprivna formen blir definitivt inte 17,5. Prova sedan K-värdet igen tills det blir 17,5. På detta sätt justeras K-värdet till 0,23, vilket är precis rätt för att få uppvecklingen till 17,5 mm.
5. Och så vidare, på det här sättet kan du avlusa olika numeriska statistiktabeller.
